Släkt på besök och rymmande vovve

När vi kom hem från promenaden i Söderfors (läs inlägget under) så kom småkusiner och deras föräldrar hit. Jättetrevligt var det, allt utom en sak. Vi gick på promenad den vanliga vägen vid Kullen, och som ni kan se i förra inlägget så var det rådjur där igår morse. Tydligen hade de sprungit över ån som är precis i närheten, ån som är täckt av is som inte direkt är tjock. I alla fall så fick Chippen mitt i vovvarnas lek nys på rådjurslukten, och helt plötsligt så sprang han över isen! Det gjorde riktigt ont inom mig när jag såg honom springa från oss, inte just för att han rymde (även om jag hade alla dessa hundar som rymt och inte kommit tillbaka i bakhuvudet), utan för isen. Tänk om den brast? Ingen utav oss skulle ju kunna ta oss dit och rädda honom, eftersom isen var så osäker. Han kom i alla fall över på andra sidan och var borta några minuter. Just det var jag inge orolig för, finns bara skog, skog och skog där. Tillslut dök han upp igen, och jag fick fick en klump i magen när jag förstod vart han tänkte börja springa över, precis där isen var som tunnast!

Isen höll som tur var, och Chippen tog sig oskadd över och dök upp vid oss, och såg såå glad ut efter sin lilla utflykt. Det känns så fel att berömma honom då, men ja. Finns ju inget annat att göra, hundarna förstår ju inte att man skäller för dem för att de stack, inte för att de kommer tilllbaka. Så otroligt glad över att han kom tillbaka, och så snabbt också

Nu får Chippen gå i koppel där, igen. Inkallningsträningen fortsätter...

Kan i alla fall glatt meddela att Sudden, som även han var lös, inte följde efter brorsan utan nöjde sig med att se honom sticka iväg. Så glad för det, tänk om han hade stuckit efter? Efter att ha följt Ilex-jakten så länge, hade jag aldrig klarat om Sudden hade följt efter.

Sudden tyckte förresten att det var jättetrevligt med besök från barn, roliga lekkompisar