Tur i oturen

Igår blev jag riktigt riktigt rädd. Vi var till pulkabacken med lite folk för att ta vårat första, och sista, pulkaåk för den här vintern, vovvarna fick följa med såklart. Det fungerade jättebra, till en början. Sedan skedde ett missförstånd eller något, jag vet inte riktigt. Varje gång någon skulle åka tog vi in hundarna och höll i dem eftersom i alla fall Chippen försöker valla allt och ställer sig framför osv. Men en gång så på något sätt så höll ingen fast i Chippen när en person åkte, vilket resultarade i en krasch som kunde ha gått riktigt illa, Chippen blev påkörd av bobben när han skulle valla den och ställde sig mitt i backen (Chippen har tidigare gått förbi pulkabacken lös när massor med barn, osv. har åkt, men har inte brytt sig alls) . Chippen blev ordentligt skrämd, skygg till och med. Han vågade inte ens gå fram till mig, inte till korven i min hand eller något. Så rädd blev han, han blev nästan som en vildhund i någon minut. Det gjorde riktigt ont i hjärtat att se på honom. Han gick längre och längre bort från backen, och jag följde efter på lagom avstånd och lite åt sidan för att han inte skulle känna sig jagad. (Anledningen till att jag följde efter i huvudtaget, och inte lät honom vara tills han kom tillbaka, var för att han 1. Verkade vara så rädd att han tänkte sticka, 2. Inte skulle komma i närheten på i alla fall flera timmar).
Tillslut så kom han så långt från backen att han lät mig gå nära, och efter att vi gått ytterligare några meter vågade han ta korven i min hand. Han morrade åt de som far nerför backen, och när en utav personerna kom emot oss med kopplen och för att följa med oss tillbaka hem, fortsatte han morra. Han var så rädd. Vi kopplade hundarna, och började sedan gå tillbaka i sakta mak med en pulka, medan vi pratade om olika saker och inte låtsades bry oss om honom.  Tillslut, efter ett bra tag, så lugnade sig Chippen och slutade småmorra och bara gick vid oss. Han såg ju att varken de andra vovvarna eller vi brydde oss.

Chippen var väldigt skärrad och osäker under dagen, speciellt mot den som körde på honom. Han morrade och gruffade, men han är absolut inte aggressiv på något sätt. Det kunde ha varit mycket värre.

Han är så mjuk och osäker så varje liten sak som går fel med honom blir en stor sak, hoppas att det inte tagit för hårt på honom. Min lilla pojke <3

Chippen visade varken då, under dagen, eller idag att han skulle ha skadat sig på något sätt.  Hade aldrig förlåtit mig själv om han skulle ha blivit skadat...