Sheltieträff

På söndagen packade vi in oss i bilen för att köra till Skokloster, Uppsala, där det skulle vara en sheltieträff. Några minuter innan vi var framme spydde stackars Chippen i bilen så vi fick ta en paus i bilåkandet, men snart var vi på väg igen och svängde strax in på parkeringen vid Skokloster. Det var inte så svårt att hitta på vart vi skulle vara, i en hage busade kanske 7 gulliga tikar runt och utanför stod en stor fin Bluemerle hane och tittade på.
Chippen bekantade sig med tikarna, men hanen gillade han inte. Medan vi hälsade på de som kommit hittills fylldes det hela tiden på med folk och det dröjde inte länge fören hela gräsmattan var full utav små shelties med deras ägare.
Någon dag tidigare hade vi bestämt med uppfödaren att vi skulle ses på träffen, så det var med extra spänningen och glädjefull förväntning vi hade åkt till Uppsala. Vi hälsade glatt när hon och två utav hennes hundar, däribland Chippens mamma, kom. Det var jättekul att vi kunde träffas så här, och hela träffen pratade vi och umgicks.
När alla kommit började vi med en promenad till ett stort fält där alla släppte sina hundar. Vilken syn det var! Kanske 30 stycken sheltiesar som for omkring och busade. Så underbart. Jag var orolig för att släppa Chippen, men det visade sig snabbt att jag hade oroat mig i onödan. Han höll sig i närheten hela tiden och hade jätteskoj. En gång tänkte han sticka till några busande sheltiesar som var en bit bort, men så fort jag ropade vände han om, till min stora förvåning och glädje.

När hundarna verkade ha fått nog gick vi tillbaka i samlad trupp där det, för de som var intresserade, skulle bjudas på agilityinformation. De som var vana vid agility fick vara i en grupp, och vi nybörjare i en annan. Efter lite information om agility fick vi testa på hindren (hopp, de olika tunnlarna, däcket och slalom).
Chippen var så duktig! Den vanliga raka tunneln hade han ju testat i trädgården förut, så medan de andras hundar tvekande inför att gå in, rusade han igenom Om och om igen. Han älskade det! Sen testade vi på skoj hur han reagerade på den u-formade tunneln, trodde att han här skulle tveka Men icke då, han bara sprang rätt igenom och ut på andra sidan, och efter att ha fått massor av beröm gjorde han samma sak flera gånger. Vi testade även platta tunneln, den många har problem med, utan problem. Han bara sprang igenom och hoppades på det bästa, och kom ut på andra sidan, jättenöjd med sig själv. Både hopphindret och däcket klarade han också utan problem. När vi skulle köra slalomet (1 ingång) var han lite trött och okoncentrerad, och trots att han lunkade runt i sin egen takt och nosade när han skulle igenom pinnarna, gjorde han helt rätt och vi fortsatte med två ingångar, även detta utan problem trots okoncentration. Vi malde inte detta mer eftersom han var så okoncentrerad.

Sen stod vi och pratade med uppfödaren resten av tiden och Chippen fick hoppa över hindret (älskade det!) och springa igenom tunneln. Han fick hoppa väldigt många gånger, var meningen att jag skulle fota då han var över hindret, men det blev väldigt många omtagningar innan Marcus tillslut tog över kameran och fick tre stycken fullträffar på raken det första han gjorde.

Chippen blev lite stressad utav alla hundar och så, smeknamnet skälltie passade väldigt bra in på honom, men han var trots detta jätteduktig! Vem blir inte stressad och avundsjuk när massa hundar flyger runt på agilitybanan medan man själv står kopplad? ;)

Det var otroligt kul att träffa uppfödaren, Chippens mamma och den andra tiken och det var en helt underbar dag! Längtar redan tillbaka :)
Kommer nog bli fler sheltieträffar inom en snar framtid, förhoppningsvis.

Vi fick dock nästan inga bra kort, men men...


Idag åkte farfar till min glädje ut med Chippen (och Hampus) till sommarstugan för att jag skulle få mer tid med Chippen idag eftersom det är hans födelsedag. När jag kom till sommarstugan direkt efter skolan gick vi en promenad med båda hundarna och därefter åkte vi hem till mig och fikade medan hundarna fick springa och leka i våran trädgård, Hampus blir ju så besviken när han inte får springa lös i sommarstugan (och Chippen underlättar det inte för Hampus då han hela tiden springer fram och retas med honom). Både Hampus och Chippen fick lite blodpudding, och det är nu bådas favoritgodis. Båda testade alla trick de kunde så fort jag tog fram de tärnade bitarna.

Imorgon börjar allmänlydnaden, dock är det utan hund första gången. Skriver antagligen imorgon kväll när jag kommit hem från kursen :)